Om partiet

Vänsterpartiet Fagersta

 

Styrelsen 2017

Styrelse stående från vänster Hans-Åke Bergelin Suppleant, Kristina Bergman Suppleant, Stig Henriksson Suppleant, Ann-Christine Andersson Vice ordförande, Nedjo Todorovic Suppleant

Sittande Linda Normann ungdoms ansvarig ledamot, Hans Granlund Ordförande, Tomas Ulfborg Kassör/sekreterare.

---------------------------------------

Vänsterpartiets moderna historia

1977 splittrades dåvarande VPK. Främst i Norrbotten, men också i några orter i övriga landet, var det de moskvatrogna utbrytarna som var partiet. Så också i Fagersta. De mellansvenska bruksorterna hade aldrig varit några starka fästen för vare sig kommunister eller borgare. Socialdemokraterna ägde allt. I Fagersta hade dock VPK i 1976 års val erövrat fyra av 41 mandat. Samtliga dessa gick dock förlorade till APK och i valet 1979 återerövrades bara två av dessa av det nystartade och ungdomligt dominerade VPK..

 

Historieberättaren flyttade till Fagersta sommaren 1980. Det var en kritisk tid. Dagen före 1 maj-firandet hade den s-märkte chefsåklagaren offentligt avslöjat att ordföranden i VPK åkt fast för haschinnehav. Några månader tidigare hade han både deltagit och vunnit en discodanstävling. Mer ortodoxa partikamrater hade svårt att avgöra vilken förseelse som var den mest belastande.

 

Nåväl, detta var bakgrunden till att undertecknad på ett hastigt sammankallat möte i augusti 1980 blev ordförande för partiföreningen. På mötet deltog en handfull finska bruksarbetare varför det var mest praktiskt att den sk gällivarefinskan plockades upp ur malpåsen och putsades upp.

 

Inför valet 1982 var diskussionen ganska hätsk med framförallt APK. Men trots – eller tack vare – det så blev valet en stor framgång. Röstetalet ökade med 40 % och mandaten med 50 %! Nu gick vi alltså från två till tre platser i fullmäktige, så världens uppmärksamhet på denna framgång var ganska begränsad. APK behöll sina två mandat så resultatet innebar dels att vänstern bortanför s stärktes, dels att VPK inte längre var fullmäktiges minsta parti.

 

Denna inledande framgång inspirerade till att fortsätta på den inslagna vägen. Att förena kritik av en tämligen maktfullkomlig socialdemokrati med egna förslag. Och det allra viktigaste: vår analys av hur människor uppfattade partiet hade visat att väldigt många uppskattade vår aldrig sinande välvilja att göra bra saker, men sisådär 95 % betvivlade vår förmåga, framförallt ur ekonomisk synpunkt, att genomföra allt gott. Därför var alltid våra förslag extremt realistiska och underbyggda med kostnader och eventuella intäkter.

 

Detta koncept om att vara S vassaste kritiker tillsammans med egna, bättre förslag ledde till fem raka valframgångar. Efter 1995 års val hade Vänsterpartiet 22 % medan APK succesivt hade tynat bort och försvunnit från den politiska scenen och flera av de ledande medlemmarna hade istället anslutit sig till VPK och gjort stor nytta där. Som näststörsta parti fanns det nu en helt annan plattform att agera utifrån.

 

Inför valet 1998 diskuterades om framgångskonceptet från fem raka val skulle följas eller om det var dags för något nytt. Och så blev också beslutat. Vi skulle inte längre sträva efter att vara det bästa och vassaste oppositionspartiet. Nej, vi skulle utmana om makten. Vi fördjupade sättet att gestalta politiken ytterligare. Vi utmanade S på debatt om makten. Tre från S, tre från V för att markera att det var mellan oss ledningsstriden stod. Lite skämtsamt brukar jag tillägga att vi tom började klä oss annorlunda och tala med lite djupare, mer statsmannamässiga röster, allt för att försöka påverka medborgarna i Fagersta att ta det oerhörda steget. Att för första gången någonsin putta bort S från makten i Fagersta kommun.

 

Och tiden var sannerligen mogen för denna utmaning! I valet fördubblades Vänsterpartiet till 44 % och blev över en natt kommunens ledande parti.

 

Läget för kommunen var dock i det närmaste förtvivlat. Negativa resultat, ständiga nedskärningar, Sveriges 7:e högsta kommun- och landstingskatt, 200 miljoner i långfristiga lån och borgensåtaganden, 250 miljoner i pensionsskuld, men noll kronor avsatta, negativ soliditet dvs konkursmässigt och ett befolkningstapp på hisnande 30% sedan 1970. Depression i samhället. Å andra sidan; ett gyllene tillfälle att tillträda det kunde ju inte bli så mycket värre. Och bristande kunskap om hur man styr en kommun (och ingen att ringa och fråga) behövde inte heller vara en nackdel. De som visste hur man gjorde hade ju ansvarat för att föra kommunen till denna ruinbrant.

 

Samtliga i partiet var överens. Vi kan inte gå i koalition med valets bittra förlorare som dessutom av en förändringslängtande väljarkår hade röstats bort i ett av de mer sensationella valresultaten i någon kommun i detta land någonsin. Så vi gjorde en valteknisk samverkan med de borgerliga partierna och tog i hand på att inte bilda utgiftskoalitioner i budgetarbetet. De borgerliga gjorde en mycket stor insats för att städa upp ekonomin och tog ett mycket stort ansvar i det absolut nödvändiga arbetet. Väl medvetna om att väljarna sällan belönade mindre partier i ett sådant arbete vare sig det ansågs lyckosamt eller ej.

 

Och i valet 2002 skedde nästa historiska genombrott. Vänsterpartet fick för första gången någonsin under sina 95 år egen majoritet i en kommun. Medan partiet centralt tappade 30 % av sina väljare ökade vi lokalt med 20 % eller nästan 10 procentenheter. Från 44,5 till 53,9 %.

 

Även valet 2006 blev en framgång. Partiet centralt tappade ånyo 30 % av de kvarvarande väljarna medan vi lokalt ökade med 10 % eller knappt fem procentenheter till 58,4 % av rösterna.

 

Vi fortsatte dock samarbetet med de borgerliga både som tack för senast och med tanke på att det kan komma andra tider och andra valresultat.

 

Valet 2010 blev resultatet för tredje gången egen majoritet. Dock med ett litet tapp så resultatet stannade på 55,6 %. I landstingsvalet klättrade vi upp till 14,2 % som var det tredje bästa landstingsvalsresultatet för V bland samtliga 290 kommuner. Allt medan riksdagsvalresultatet för V i Fagersta stannade på blygsamma 8,84% Visst är det mer än 50 % bättre än riksresultatet på 5,6 %, men också för tredje gången den största skillnaden mellan lokalt och riksdagsvalsresultat för något parti i någon kommun.

 

Detta är inte platsen för en djupare analys över den förda politiken. Efter mer än tio år vid makten gjorde dock den oberoende socialistiska nyhetstidningen ”Flamman” ett besök i Fagersta! (Resultatet blev en serie artiklar vars första del finns att läsa här .) Under åren har Fagersta uppmärksammats på flera sätt. Som den kommun som, enligt Skattebetalarnas förening, är den effektivaste i Västmanland. Som den kommun som har minst privat verksamhet i hela landet. Som sänkt skatten flest gånger under 2000-talet. Som en av få Bergslagskommuner som ökar sin befolkning. Som kommunen med det bästa resultatet per invånare av alla 290 kommuner under 2000-talet (trots sju skattesänkningar!) Som kommunen med stor invandring och lyckat integrationsarbete. Som kommunen utan långfristiga lån, men med 110 miljoner avsatta till pensionsskulden den förra politikergenerationen frikostigt lämnade efter sig. Och med en starkare soliditet än riksgenomsnittet.

 

Många svåra utmaningar har vi klarat, men flera återstår. Vårt arbete sker inte isolerat. I en av Sveriges mest proletära kommuner är vi starkt beroende av världskonjunkturerna för stål och hårdmetall. Infrastruktur och annat kan vi inte råda över själva. Svårigheten med att bygga nya bostäder för våra nya och gamla medborgare delar vi en majoritet av Sveriges kommuner. Även lokala utmaningar finns med framförallt skolresultat i en bygd präglad av en historiskt betingad låg utbildningsnivå och en bra äldre- och handikappomsorg då vi har drygt 20 % fler över 65 år än en genomsnittskommun i Sverige.

 

Men vi tror på ett brett samarbete politiskt, i lokalsamhället och mellan kommuner. Tillsammans är vi både starkare och klokare än vi är var för sig. Alla behövs och ingen är oumbärlig!

 

Efter att ha styrt Fagersta i 16 år och med egen majoritet i tolv år innebar valförlusten att Vänsterpartiet inte längre är Fagerstas största parti då vi stannade på 29,46 %. Ett rejält tapp, men dock är vi Vänsterpartiets näst starkaste fäste i landet - och vi kommer tillbaka!

 

Stig Henriksson

-------------------------